Världen är full av magi
Jag vet folk som tycker att fantasy är hopplöst att läsa. ”Det är ju bara FANTASI”, säger de bekymrat. ”Det FINNS ju inte trollkarlar och drakar och spöken. På riktigt.”Fast de flesta böcker är ju fantasi!
Nisse Berg i Anna Ehrings Kickflippar och farligheten är ju egentligen lika påhittad som hans kompis, draken Harry. De bor i den verkliga Stockholmsförorten Bagarmossen, men den skulle lika gärna kunna vara påhittad den också.
Det skulle vara mer verkligt om Nisse pratade med en gammal gubbe om sina bekymmer i stället.
Som Vilke gör i Cecilia Davidssons Huset i dimman. Vilke träffar gubben Hammar i hans skumma lilla antikvitetsaffär en dag, och det skulle kunna vara hur ”verkligt” som helst.
Men det är det inte. Det blir mycket mer spännande än så.
Ibland är fantasyböcker luriga. Man blir lite osäker: Kanske inbillar sig bara Elvira, Bea och Meja i Ingelin Angerborns Rum 213 att det händer konstiga saker på deras kollo? Allt skulle ju kunna ha en naturlig förklaring. Ändå blir det läskigare och läskigare. Tänk att ett dörrhandtag (dörrhandtag är ju verkliga!) som trycks ned kan vara så skrämmande!
Vi som läser fantasy vet att verkligheten aldrig blir så tydlig som när man ser den genom fantasin. Det är klart att Clara i Lene Kaaberbøls Vildhäxa skulle kunna sitta och grubbla över hur hon skulle kunna bli ingenjör i stället för vildhäxa – men då skulle boken bara handla om ingenjörer. Då skulle nog ingen annan känna igen sig. Nu är Clara en vildhäxa, och en sån kan vem som helst känna sig som ibland.
Sanningen är att fantasin är vårt bästa sätt att förstå varandra. Tyko Flores i Martin Widmarks Den dansande djävulen är gruvpojke och slavar långt under jorden. Han är fattig och lever ett hårt liv som han försöker ta sig ur. I Claes Reimerthis Myrddin är Arthur och hans kompis Ben ute och tittar på ruinen Cair Myrddin, och lyckas hitta trollkarlen Merlins grav. Båda böckerna är ruskigt spännande, men det bästa är att både Tyko Flores, Arthur och Ben tänker ungefär som vi och har liknande problem. Bara lite mer spännande.
Egentligen tror jag nog att trollkarlar, drakar och spöken finns. På riktigt. Vi brukar bara låtsas att de är vanliga människor.
Lotta Olsson
urval och text