Många berättelser handlar om magiska platser. Möjligen kan man säga att det är just vad en berättelse är, en magisk plats. Men det kan också vara konkretare än så. Syskonen Hanna och Viktor hittar en trädkoja utanför huset. Här blir trädkojan inte bara ett rum för samtal och planer, ett klubbhus, utan också en passage till andra tider. En tidsmaskin.

 

I skräckberättelser är platser av stor betydelse. Det låsta rummet, vinden, källaren, eller kanske det lustiga huset. Nöjesfält är alltid magiska platser, kusliga, konstiga konstruktioner. Särskilt när de inte används. Gamla slott kan förstås också vara otäcka, ruva på minnen och dolda hemligheter. Fråga bara Millan.

 

Humlekungen förvandlar sin herrgård till en magisk plats. Genom att inreda med träflis och sedan borra hål i väggarna hoppas han kunna skapa ett enormt humlebo. En surrande katedral.

 

Ibland krävs det att någon pekar ut de magiska platserna. Eller snarare visar det magiska i platsen, i vardagen. Vilket Ossians nanny Petronella gör. Genom Petronella görs det bekanta främmande. Till och med teveapparaten blir en öppning mot en annan värld. Ossian och Samuel kastar popcorn genom rutan.

 

Ögonblicket när Shaun hittar den borttappade saken på stranden är magiskt. Saken finns bara där, utan att någon lägger märke till den. En främmande, färggrann värld, mitt i den gråa vardagen. Det gäller bara att veta hur man ska titta efter. Sorgset konstaterar Shaun att det är alltmer sällan han upptäcker underliga och borttappade saker. Kanske har han fått för mycket att göra. Glömt att se. Som Ossians föräldrar.